Att bruka Västergötlands naturresurser varsamt är ett måste för att vi ska kunna bevara vår natur och miljö för kommande generationer. Inom särskilt känsliga områden måste den ekologiska hänsynen förstärkas gentemot andra, mindre hänsynstagande, intressen.

Uranbrytning är en mycket miljöfarlig verksamhet, det visar erfarenheter från en rad urangruvor runt om i världen, så även i Sverige. Vid Ranstadsverket utvanns uran genom lakning av krossat skiffer 1965–1985 och brytningen skedde i dagbrott. Miljöriskerna vid uranbrytning är större och av annan karaktär än vid annan gruvdrift. I samband med uranbrytning uppstår stora mängder radioaktiva brytningsrester som i sin tur riskerar att sippra ut i våra vattendrag, vilket skulle få oerhörda konsekvenser för vår natur. 

Hittills har vi kunnat hindra uranbrytning i stor skala eftersom kärnkraften i Sverige har varit en parentes och ska fasas ut. För oss är möjligheten att styra hur våra naturresurser används viktig. Detta gäller speciellt med tanke på uranets olika användningsområden, där det viktigaste är som kärnbränsle i kärnkraftverk – en energikälla som inte ingår i ett hållbart energisystem. Men uranet kan också vidareförädlas för att framställa kärnvapen. En annan biprodukt i framställningen av uran för bränsle är utarmat uran, som används i vapenframställning.

Västergötland är otroligt vackert och har stora naturrikedomar. Vi har en ren miljö som ger livskvalitet till länets invånare och besökare. Vi har en vacker natur som också ligger till grund för vår turistnäring, en näring som innehåller stora utvecklingsmöjligheter. Vi vill ha en utveckling av ren och förnyelsebar energi baserad på vind, våg och biomassa. En ren och fin miljö att lämna till kommande generationer, en ren och fin miljö som fortsätter att attrahera turister. Därför säger vi nej till uranbrytning.